Jag har under lång tid sneglat på yoga som träningsform för mig. Jag har varit med på några enstaka ströpass, men kom inte längre än så. I höstas tyckte jag till slut att det var dags att ta tag i det på riktigt – att börja yoga var ett av mina mål för året. Kursen verkade bra. Det var yinyoga som skulle passa min stela kropp. Ledaren Malin hade fått goda vitsord av vänner och bekanta och passen skulle hållas i en lokal 300 meter hemifrån. Snudd på otroligt passande om man som jag bor utanför stan.
Det var bara en liten detalj jag inte kollat tillräckligt noga. Mitt jobbschema…
Det visade sig att jag skulle missa de tre första yogapassen, kunna vara med en gång, därefter återigen missa två pass för att sedan kanske vara med de sista gångerna. Om det inte blev kvällsjobb… Det blev det. Dessutom kom ju ytterligare Covid-restriktioner som gjorde att pass ställdes in. Så inte heller denna gång kom jag igång med yoga som jag hade tänkt.
Inför yogakursen hade jag besökt Stadium där jag skaffat mig en billig och enkel yogamatta. Min tanke var lite hur stor skillnad kan det vara på en yogamatta? Det visade sig att det tydligen kan vara stor skillnad!
I helgen som gick var vi till Selma Spa i Sunne – jag kan varmt rekommendera ett besök! Där upptäckte vi att det fanns ett yogapass på morgonen med platser kvar. Anmälde oss och gick dit, plockade fram yogamatta, kudde och block. Direkt jag rullade ut yogamattan märktes skillnaden. Den var liksom tung, med rejält fäste. Inte alls som min billiga yogamatta som efter detta snarast var att betrakta som skräp!
Så inför hösten när jag får styra min egen tid så tänker jag hålla utkik efter yogakurser igen. Men denna gång tänker jag handla på en riktig yogabutik så jag får bättre förutsättningar för träningen. Vem vet, om jag kan vara med tillräckligt många gånger så kanske jag snart kan nå mina fötter igen…